I tider då det snackas mycket om fildelning, piratkopiering, privatkopieringmed mera, snackas det också mycket om diverse p2p-protokoll och vilket verktyg som är bäst att dela filpaket med. Eftersom jag ställer mig positiv till mångfald så tycker jag att en sagolik blandning av den existerande uppsjön protokoll (med den tillhörande klient som passar mig bäst i smaken) är det bästa p2p-verktyget. APFiS, Anonym Passiv Fildelning i Skolan (dock inte begränsat till skolor), är inte direkt nytt, men ändå en av mina favoriter och brukas av många, medvetet eller inte. Trots att protokollet är så gammalt har det redan från början haft skydd mot insyn, som börjat tillkomma först på senare tid bland populära klienter och protokoll. Inget ont om tidigare protokoll, de har fungerat utmärkt på sin tid, men under dagens hetsjakt på fildelare, lagskärpningar, immateriell äganderätt med mera efterfrågar svenssons liksom dansksens större anonymitet på de redan från början väldigt anonymaInternets.
Vad krävs det då? Inte speciellt mycket. Systemkraven är: tillgång till datasal (eller liknande), åtkomst till allmän lagringsplats på en eller flera datan, avancerade datankunskaper (kunna hitta samt spara filer). Du behöver inte ens tillgång till ett Internet.
Det vanligaste är att man surfar, hittar icke proprietära filer på Internets och sparar dom på skrivbordet på en windosdatan. Sen är det vanligtvis öppet för installering av andra fildelningsklienter och skapande av lådor på skrivbordet där man samlar och sorterar de gemensamma filerna, upphovsrättsligt fängslade som fria. CD-skivor, disketter fickminnen osv är också en APFiSares vän.
Tyngdpunkterna i fildelningsprotokollet ligger hos anonymitet och passivitet. Anonymiteten är mycket upp till dig, men det är sällan någon inskränkt står bakom ryggen på dig och iaktar dina handlingar. Det passiva hos protokollet har flera faktorer. Dels behöver sidaren varken bry sig om om datan är påslagen eller om filerna är kvar. Löken behöver heller inte ha någon idé om vad denne vill ladda ner, använda och/eller ta med sig, det avgörs av löken utifrån vad som finns att tillgå. En annan form av passivitet är att använda till exempel winamp. Då nästa användare ska använda programmet finns din spellista kvar och eventuellt väljer en nyfiken användare att lyssna på vad du har lyssnat på. Detta utan att du ens behöver tänka på det!
I skolor finns det ofta en nackdel, men som tur är så kan den på sätt och vis vara en fördel. På de flesta skolor rensas datanas diskar med jämna mellanrum, eller då det är trassel med en data. Det negativa är ju att filen försvinner från just den datan (ofta finns den nånstans på Internets). Det positiva, som jag tycker väger tyngst, är att det blir variation på materialet.
Protokollet APFiS är även vanligt hemma hos dina vänner. Där är kanske fildelningen inte alltid anonym men istället mer personlig, ungefär som copyswap fast mer passiv.
Haha, det tog en sekund att fatta att APFiS faktiskt är vad jag har sysslat med på de skolor jag har gått på hittills. På grundskolan gick det itne så bra. Där fanns det ett kort i datorn som disablade skrivning till disken. (Halva disken var orginal, andra halvan var skrivcache) Sedan på gymnasiet gick det bättre. Brandväggen tillät allt som inte krävde öppna portar. Hårddiskarna var inte stora, men tillräckligt stora. Vissa av datorerna hade fortres, ett störande program, som skyddade bra, om det inte var för att det gick att ta bort. Hehe :) Sedan på KTH finns två typer av datasalar med olika administration. Dels Mimersalarna, dels NADA-salarna. Mimersalarnas admin'ar har måttlig koll. Bittorrent och DC funkade ej (Gick att ladda ner filer, sen när de hade bevis blev det avstängning av kontot) WinMX (RIP!) var det protokoll som funkade. Jag lyckades tanka ett flertal GB utan att de märkte nåt. Sedan togs WinMX ner... Vad gäller APFiS-delen så funkade Mimer-salarna inte så bra, eftersom de flesta inte visste hur man laddar ner filer till C:\. De som ändå gjorde det, laddade ner obskyra grejer som rysk halvtaskig pop. Vad gäller NADA-salarna så har adminarna koll. Så är det bara. Flyter det mer än 10 GB eller så på för snabb tid genom 1 Gb/s-linan så kommer någon att reagera. Oavsett vad trafiken innehåller, oavsett om den är krypterad. APFiS funkar däremot bra i NADA-salarna. Pfta finns winamp och en del småspel förinstallerade, färdiga att använda.
Fördelen med skolor (Läs grundskola/gymansium) är att de inte har råd med annat än en alltför utnyttjad Windows 98-licens (Och inte har kunskap att installera nåt gratisare än Windows) vilket ger stor frihet att göra vad man vill. Men allt eftersom tiden går kommer säkert allt fler uppgradera till Windows 2000/XP. De kommer nog glömma att skydda C:\, men faktiskt går filerna att spåra då. (Om inloggning används) Högerklicka på filen välj egenskaper sedan säkerhet så får du se. Dock verkar kunskapen om detta vara väldigt lite utbredd. En gång i Mimer-salarna på KTH vet jag att adminar visste att filer var olagligt nerladdade (Detta såg jag mha överaxelglutt) men de tittade inte vem som hade skapat filerna. (Gissa vem...)
En blogg att avreagera sig på. För all möjlig skit vi tänker på just nu, eller då. En blogg mot tristess och enformighet. En blogg för att glömma. En blogg för att komma ihåg.
Haha, det tog en sekund att fatta att APFiS faktiskt är vad jag har sysslat med på de skolor jag har gått på hittills.
På grundskolan gick det itne så bra. Där fanns det ett kort i datorn som disablade skrivning till disken. (Halva disken var orginal, andra halvan var skrivcache)
Sedan på gymnasiet gick det bättre. Brandväggen tillät allt som inte krävde öppna portar. Hårddiskarna var inte stora, men tillräckligt stora. Vissa av datorerna hade fortres, ett störande program, som skyddade bra, om det inte var för att det gick att ta bort. Hehe :)
Sedan på KTH finns två typer av datasalar med olika administration. Dels Mimersalarna, dels NADA-salarna. Mimersalarnas admin'ar har måttlig koll. Bittorrent och DC funkade ej (Gick att ladda ner filer, sen när de hade bevis blev det avstängning av kontot) WinMX (RIP!) var det protokoll som funkade. Jag lyckades tanka ett flertal GB utan att de märkte nåt. Sedan togs WinMX ner... Vad gäller APFiS-delen så funkade Mimer-salarna inte så bra, eftersom de flesta inte visste hur man laddar ner filer till C:\. De som ändå gjorde det, laddade ner obskyra grejer som rysk halvtaskig pop.
Vad gäller NADA-salarna så har adminarna koll. Så är det bara. Flyter det mer än 10 GB eller så på för snabb tid genom 1 Gb/s-linan så kommer någon att reagera. Oavsett vad trafiken innehåller, oavsett om den är krypterad. APFiS funkar däremot bra i NADA-salarna. Pfta finns winamp och en del småspel förinstallerade, färdiga att använda.
Fördelen med skolor (Läs grundskola/gymansium) är att de inte har råd med annat än en alltför utnyttjad Windows 98-licens (Och inte har kunskap att installera nåt gratisare än Windows) vilket ger stor frihet att göra vad man vill. Men allt eftersom tiden går kommer säkert allt fler uppgradera till Windows 2000/XP. De kommer nog glömma att skydda C:\, men faktiskt går filerna att spåra då. (Om inloggning används) Högerklicka på filen välj egenskaper sedan säkerhet så får du se. Dock verkar kunskapen om detta vara väldigt lite utbredd. En gång i Mimer-salarna på KTH vet jag att adminar visste att filer var olagligt nerladdade (Detta såg jag mha överaxelglutt) men de tittade inte vem som hade skapat filerna. (Gissa vem...)